International Contract Law presently offers three sets of principles: the UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts (the UNIDROIT Principles), the Principles of European Contract Law (the PECL) and the Draft Common Frame of Reference (the DCFR). These sets of principles contain general principles which are intended to serve as model rules. The three sets of principles have been published, but they have not been adopted. The UNIDROIT Principles and the PECL are not meant to be adopted either. There are different opinions as to whether the sets of principles can be considered to be a source of legal status at all.The sets of principles have been referred to in Swedish law.

Frågan om hur och när ett bindande avtal uppstår mellan två parter är en praktiskt viktig fråga i affärslivet. Den svenska avtalslagen behandlar ingåendet av avtal enligt anbud-acceptmodellen men inte de många andra modeller som kan ge upphov till avtalsbundenhet. Dessa modeller har istället fått utvecklas och preciseras i rättspraxis och doktrin. Syftet med uppsatsen är att undersöka under vilka förutsättningar bindande avtal kommer till stånd i den svenska rätten och samtidigt översiktligt diskutera hur den framtida svenska avtalsrätten bör se ut.Uppsatsen behandlar den svenska avtalsrätten men analyserar även i stor utsträckning material från övriga nordiska länder. Detta eftersom lagstiftningen i dessa länder vad gäller allmän avtalsrätt uppvisar stora likheter.

Denna uppsats syftar till att redogöra för och analysera internationella alternativ till den svenska avtalslagen. I år (2005) var det 90 år sedan den svenska avtalslagen tillkom. Avtalslagen har under årens lopp kompletterats med rättspraxis och doktrin och har därmed utvecklats i takt med samhällsutvecklingen. 1989 ratificerade Sverige United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, härefter kallad CISG, med undantag för del ?? som utgör den avtalsrättsliga delen.

Den tilltagande globaliseringen ställer nya krav på juridiken och nationella beteenden ersätts av gemensamma tillvägagångssätt. Internationella regelverk i form av UniP och PECL aktualiserar frågan om vilken betydelse dylika regelverk har för svensk nationell rätt. Den situation som behandlas i uppsatsen är den då två parter har ingått förhandlingar men avtal av olika anledningar inte slutits. Syftet med uppsatsen är att redogöra för det prekontraktuella ansvaret inom svensk rätt samt enligt bestämmelserna i de internationella regelverken UniP och PECL. Detta i avsikt att med utgångspunkt i tre rättsfall, göra en jämförande analys och söka utröna likheter och skillnader avseende ansvaret i situationer då parter förhandlat men avtal inte kommit till stånd.

Föreliggande uppsats syfte är att utreda huruvida Sverige är i behov av en moderniserad och mer internationellt anpassad avtalslag. För snart tjugo år sedan ratificerade Sverige den internationella köplagen United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, CISG, med reservation för konventionens del II om ingående av avtal. Detta eftersom Sverige tillämpar löftesprincipen vid ingående av avtal och CISG utgör en kompromiss mellan löftes- och kontraktsprincipen. Sverige är tillsammans med de övriga nordiska länderna ensamt om att reservera sig mot denna del och har därför av andra staters näringsliv kommit att ses som provinsiellt samt bakåtsträvande. Den globala handeln blir allt viktigare för Sverige och det svenska näringslivet har till följd av detta ställt krav på landets ledande makthavare att dra tillbaka reservationen och att anta den avtalsrättsliga delen.

AbstractUppsatsen har som syfte att ta reda på om hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott utgör en allmän avtalsrättslig princip i Sverige, samt vilka prognoskrav som i så fall kan ställas för att hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott skall föreligga utanför lagreglerat område.Genom att studera och jämföra olika rättskällor har jag kommit fram till att hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott troligen föreligger även utanför lagreglerat område. Jag har funnit stöd för en sådan hävningsrätt i doktrin, standardavtal, Principles of European Contract Law och UNIDROIT Principles. I doktrin föreslås en analog tolkning av köplagens reglering av hävning på grund av anteciperat kontraktsbrott. I fyra av de fem standardavtal jag valt att analysera regleras hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott. Även i Principles of European Contract Law och i UNIDROIT Principles finns en reglering av hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott.Svensk praxis som behandlar hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott rör uteslutande köp och bekräftar inte hävningsrätt utanför lagreglerat område.

AbstractUppsatsen har som syfte att ta reda på om hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott utgör en allmän avtalsrättslig princip i Sverige, samt vilka prognoskrav som i så fall kan ställas för att hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott skall föreligga utanför lagreglerat område.Genom att studera och jämföra olika rättskällor har jag kommit fram till att hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott troligen föreligger även utanför lagreglerat område. Jag har funnit stöd för en sådan hävningsrätt i doktrin, standardavtal, Principles of European Contract Law och UNIDROIT Principles. I doktrin föreslås en analog tolkning av köplagens reglering av hävning på grund av anteciperat kontraktsbrott. I fyra av de fem standardavtal jag valt att analysera regleras hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott. Även i Principles of European Contract Law och i UNIDROIT Principles finns en reglering av hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott.Svensk praxis som behandlar hävningsrätt på grund av anteciperat kontraktsbrott rör uteslutande köp och bekräftar inte hävningsrätt utanför lagreglerat område.

ABSTRACT:The aim of this essay is to analyze whether the development of the Principles of War in small states´ doctrine has been influenced by the doctrinal development of alliances after the start of an international cooperation.The author suggests that the development of the Principles of War can be understood through theories of doctrinal development. The theory used for this analysis states that small states depend on alliances, such as NATO, and therefore adapt their doctrine to better match the doctrine of the alliance. Since the Principles of War are the foundation of doctrine, such an adaption should lead to an adaption of the Principles of War as well.The analysis will be made using Swedish Army field manuals as a basis. These will be compared to NATO´s, in order to see whether or not Sweden has adapted its Principles of War following its membership of the Partnership for Peace.The results show that today the Swedish Principles of War are more similar to NATO´s than they were in 1982, which suggests that they have been adapted to better match those used by NATO. Although this essay does not analyze the reasons why, the results imply that theories of doctrinal development also include the development of principles of war.

The general contract law principle of loyalty between negotiators, in deliberation, leads to a duty of disclosure for negotiators. The extent of this duty of disclosure is influenced by many different factors; amongst others the type of agreement, the negotiators knowledge and opportunity of procuring knowledge. The general duty of disclosure is both a part of the contract law principle of loyalty between negotiators in negotiating a contract, and an indirectly statutory obligation, that, if neglected will lead to nullification of the agreement. The legislator has stated that the general contract law, Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen), should be used to regulate negotiating of contracts, including the negotiation of contracts of employment. In arbetsdomstolens judging, additional factors have been weighed in, and the judgement is done also through the use of a concept taken from employment law, the concept of ?saklig grund för uppsägning?.

The courts international juristiction within the European union is regulated by the Brussels I Regulation. Article 2.1 of the Brussels I Regulation contains the fundamental provision. According to this Article the plaintiff shall submit an action where the defandent is domiciled. The Regulation provides exemptions to the this provision in Article 2.1.The court of the international case can also be determined according to Article 5 (1) of the Brussels I Regulation. This Article contains an alternative to the general provision within Article 2.1.

Article 4.1(h) in the Rome I regulation establishes which law that will be applicable on contracts concerning financial instruments concluded in multilateral systems. The main problem is that most contracts concluded within these systems have standard clauses which contain a clause on the applicable law. If this is the case, Article 3.1 in the Rome I Regulation is applicable instead. This problem makes it difficult to find a need for article 4.1(h) if it will only be applicable in exceptional cases. However, the legal position on this matter is still unclear since the Rome I Regulation has just been put into force.

During the later half of the 20th century standard form contracts began to be used more frequently in contract situations. This trend has been consistent and in today?s world numerous commercial parties employ such contracts in their business transactions. The reasons for the extended use of standard form contracts are the benefits that can be obtained for the parties such as time efficiency, effectiveness and price advantages. Standardised contracts often regulate certain issues of the contract for example the way of delivery, remedies and complaints.

Article 4.1(h) in the Rome I regulation establishes which law that will be applicable on contracts concerning financial instruments concluded in multilateral systems. The main problem is that most contracts concluded within these systems have standard clauses which contain a clause on the applicable law. If this is the case, Article 3.1 in the Rome I Regulation is applicable instead. This problem makes it difficult to find a need for article 4.1(h) if it will only be applicable in exceptional cases. However, the legal position on this matter is still unclear since the Rome I Regulation has just been put into force.

One of the most crucial entries in the financial statements is revenue. Despite the importanceof revenue a lot of mistakes are made concerning this entry because of the extensive room forjudgements. Especially in the construction companies where a lot of differences exist due tothe fact that different standards are used for similar business transactions.The research concerning IFRIC 15 and the new upcoming standard for revenue recognition isnot very extensive. Studies including both IFRIC 15 and the new standard are even morelimited. Therefore this study aims to compare the effects of IFRIC 15 and the new upcomingstandard for revenue recognition, Revenue from Contracts with Customers, in three Swedishconstruction companies.

When Swedish authorities are to purchase or rent something, public procurement is used as a means to an end. Authorities as well as suppliers are subjects to the fact that Swedish law regarding public procurement regulates the form of procurement in one set of particular regulations (LOU) and the form of contracts in another set of general regulations (AvtL). Suppliers and purchasing authorities close a contract regarding the subject of procurement and the law of public procurement regulates when such a contract can be closed, simultaneously the law of contracts regulates when parties are held to contracts and when contracts are to be rescinded. I investigate in this essay what these two types of regulations can result in for the contracting parties. As it is today agreements that have been entered into wrongfully still are valid, even if a court of law nullifies the procurement and sentences the purchasing authority to make a new public procurement.